Blååå

Sitter nere i labbet på mammas jobb och funderar. Jag har varit här i snart 4 h nu sammanlagt. Och jag säger då det. Labb. Ger mig obehagliga rysningar. Datorernas maskineri överöstar allt levande, samtidigt så hör jag (tror jag)ett rytmiskt basljud som verkar komma från några våningar upp. Jag har aldrig varit så tacksam för mammas operamusik som strömmar ur högtalarna och de ger en slags indikation på att det faktiskt finns liv! Annars är allt dött här nere. Det känns som jag befinner mig i något slags matrixuniversum. Blue or red pill? Jag tar nog det blå för jag vill aldrig vistas här nere igen! I alla fall inte en onsdagskväll klockan 20..