Det var inte kärlek vid första ögonkast. Många pratade om dig men jag var för ung och naiv för att förstå. År 2004 kom och det var året jag öppnade ögonen och insåg att det ändå var något speciellt med dig. Jag lärde känna dig lite mer för var dag som kom och tillslut var jag förälskad. Jag förstod plötsligt vad dina andra menade. Du fanns alltid där för mig, i glädje och i sorg. Efter långa skoldagar visste jag att du alltid väntade på mig där hemma. Om natten kröp jag ner med dig i sängen utan att någon visste. Efter ett tag klarade jag inte av att hålla det hemligt längre och du följde med mig vart jag än gick. Det kändes skönt att ha dig vid min sida. Jag var trygg och mitt unga tonårshjärta hade äntligen hittat sin rätta plats. Många tyckte att jag inte var klok. Mina föräldrar blev oroliga och försökte intala mig att allt det här bara var en fas.
Tillslut kom den dagen då du tog mitt hjärta och slet det i bitar. Jag visste att det här skulle hända redan några månader tidigare men hade förhoppning om att det kanske skulle lösa sig så småningom. Det gjorde aldrig det. Den dagen då mitt hjärta brast försvann en bit av mig själv. Ingen förstod. Alla sa till mig att inte tappa hoppet. Det kommer fler chanser. Och de hade rätt.
Chansen hade jag idag. Jag hade kunnat få träffa dig en sista gång och uppleva alla minnen vi haft. Jag blev osäker. Jag gillade inte ditt nya jag och övervägde att inte träffas men nu vill jag. Självklart ska jag alltid fucka upp saker och jag sumpade min chans än en gång. Men idag gör det inte lika ont längre. Allt vi har kvar är minnen, sönderspelade skivor och en viss längtan tillbaka. Trots att vi inte ses ikväll så kommer jag alltid att tänka på dig, i smyg. Du var faktiskt mitt allt. Tack!
.
(okej, tonårssophie tog över lite här på bloggen nu känner jag...^^)
Enjoy: http://open.spotify.com/user/sophink90/playlist/1lfRHstz78A9U5XijYF5l0
80 är så jävla bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
finns biljetter kvar på typ blocket och sånt you know!
SvaraRadera