de små tingens gud.

Det var väldigt längesedan som jag läst ut en bok. Jag har läst Arundhati Roy's bok hela sommaren och blev klar idag. Måste läsa oftare. I alla fall så rekommenderar jag den här boken starkt till alla där ute! Har samlat ihop en massa rader. Mest för mig själv, but here it goes!

"I huvudet förde hon omsorgsfullt bok över Saker som hon hade gjort för andra och Saker som andra inte gjort för henne."


"Luften var full med Tankar och Saker att säga. Men vid sådana här tillfällen är det alltid bara de Små Tingen som blir sagda. De Stora Tingen ligger kvar osagda inombords."

"Medan Estha rörde om i den tjocka marmeladen tänkte han Två Tankar, och de Två Tankar han tänkte var dessa:

a) vad som helst kan hända vem som helst,
och
b) Det är bäst att vara förberedd

Efter att ha tänkt dessa tankar var Estha Ensam nöjd med sina små visdomsord."


"Sakta sjönk båten och blev liggande på sjätte trappsteget. Och ett par enäggstvillingar hjärtan sjönk och blev liggande på steget ovanför det sjätte."


"Hon är en av dem, sa han till sig själv. Hon är som alla de andra.
Han kunde inte.
Hon hade djupa smilgropar när hon log. Ögonen var alltid någon annanstans."


"Om man är lycklig i en dröm, Ammu, räknas det? undrade Estha. Vadå räknas? Hon förstod exakt vad han menade, hennes son med sin förstörda Elvisfrisyr.
För sanningen är bara det som räknas räknas.
Om man äter fisk i en dröm, räknas det? Betyder det att man äter fisk?"


"Kanske var hon för ung att inse att det hon trodde var kärlek till Chacko i själva verket var hennes första försiktiga accepterande av sig själv."


"På Rahels hjärta bredde sig Pappachis nattfjäril ut sina dystra vingar. Ut. In. Och lyfte på benen. Upp . Ner."


"En halvtimme efter midnatt kom Döden till honom. Och den lilla familjen som sov tätt hopkurade på ett blått korsstygnsöverkast? Hur gick det för dem? De dog inte. De bara slutade att leva."


"De var främlingar som hade träffats av en slump. De hade känt varandra innan livet började."


"Flämtade. Som om hon visste att hon var försenad till något. Som om hennes liv hängde på att hon kom i tid. Som om hon visste att han skulle vara där. Väntande. Som om han visste att hon skulle komma.
Det gjorde han.
Visste.
Men han var inte där."


"Biologin koreograferade dansen. Rädslan angav tempot. Bestämde rytmen i deras kroppars rörelser mot varandra. Som om de redan visste att de för varje skälvning av njutning skulle få betala med lika mycket smärta. Som om de visste att hur långt de gick avgjorde hur långt de skulle tvingas. Därför höll de igen. Plågade varandra. Gav långsamt. Med det gjorde det bara värre. Höjde bara insatsen. Kostade dem ännu mer. Efter det slipade av det kantiga, fumliga och brådstörtande mellan ovana älskande och fick dem att brinna av begär."