Idag var jag nere en sväng i Riddersvik igen med familjen och farmor denna gång. Tyvärr träffades jag av olyckan att kunde inte bada. Jag satt ledsen på bergkanten och kollade på Jesper och Gustav som plaskade i Mälaren. Efter lite onödig självömkan skruvade jag upp Elliott Smith i mp3-lurarna och läste "men mest av allt vill jag hångla med nån" skriven av Linda Skugge såklart! Typ hennes dagbok från 90-93. Den är absolut inte lika bra som "Saker under huden", boken jag pratade om i ett tidigare inlägg. Men faaan vad man känner igen sig. Det är galet. B och jag har diskuterat det här gång på gång. Det är verkligen VI. Våra liv fram till nu. Och hur länge ska det hålla på? Optimist som jag alltid försöker vara tror jag att det håller på att vända, i alla fall för en av oss.
En natt, ett samtal och jag bestämde mig. På riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar